Ampersand (&), även kallat “kommersiellt e”, är ett av de mest unika och intressanta typsnitten. En symbol som används flitigt och uppskattas av många typsnittsdesigners eftersom den ger en stor kreativ frihet, men som har ett avlägset ursprung som är känt av få.
Detta typsnitt har olika namn beroende på språk (på italienska är det & commercial, på franska esperluette, på tyska Et-Zeichen), och infördes i den engelska ordboken 1837 som ampersand.
I det anglosaxiska alfabetet fanns & fram till början av 1900-talet på sista plats. Alfabetet avslutades med “X, Y, Z och per-se och”. Det vill säga: X, Y, Z och symbolen för sig själv som representerar “och”. Sammandragningen av och-per-se-och gav upphov till det nuvarande namnet ampersand.
Historia och utveckling
Även om det formaliserades av engelsmännen skapades ampersanden under det första århundradet f.Kr. av romaren Marcus Tullius Tiro. Han var Ciceros slav och sekreterare och anses vara den som uppfann den ursprungliga symbolen. Även som fri man fortsatte Tiro att skriva av Ciceros texter och 63 f.Kr. hade han utvecklat ett system med förkortningar för att påskynda skrivandet, de så kallade Thyronian Notes.
I den gamla romersk-italienska skriften var ampersanden ligaturen mellan bokstäverna “e” och “t” (“et” betyder “och” på latin). Med utvecklingen av den nya romerska italiska skriften uppstod många ligaturer mellan olika bokstäver. Men även om användningen av dessa ligaturer minskade avsevärt i och med övergången från latin till karolingiska, fanns symbolen & kvar och blev gradvis mer stiliserad och dolde sitt ursprung.
Från andra hälften av 800-talet användes ampersand i stor utsträckning av skriftlärda. Användningen av denna ligatur och många andra var funktionell för att kunna infoga så många ord som möjligt på en rad. Möjligheten att variera längden på orden var mycket användbar för att fylla varje rad i en layout som följde en justifierad layout (paginering av en textspalt så att alla rader är vertikalt anpassade till varandra längs både vänster- och högermarginalen).
Efter att tryckkonsten introducerades i Europa 1455 använde tryckarna också denna symbol, både för runda och kursiva tecken. Ampersanden överlevde perioden med manuell tryckning av samma logistiska skäl: mer rörliga tecken kunde placeras på en rad genom att ersätta “&” med “and”, “und” eller “et”. Än idag är detta tecken praktiskt taget oförändrat från den karolingiska version som formaliserades på 800-talet. I kursiv stil kom ligaturen för “e” och “t” senare, under renässansperioden, och är vanligtvis mer fantasifull och dekorativ.
Ampersand i modern typografi…
Än idag ingår &-symbolen i designen av alla nya typsnitt och är en del av alla latinska alfabet som finns. Det finns så många varianter av ampersand, särskilt i kursiv stil. Även om den gradvis har stiliserats har den fortfarande kvar kombinationen av grundformerna “e” och “t”.
Detta historiska ursprung är tydligt i vissa tecken som separerar bokstäverna tydligare, t.ex. Rotis Sans, Trebuchet och Bebas Neue.
Det mest använda ampersandet är dock det karolingiska, och det är det som förekommer i de flesta befintliga typsnitt. Det finns både i seriffteckensnitt, som Didot, Bodoni och Bembo, och i sans seriffteckensnitt, som Akzidenz Grotesk, Helvetica och Univers.
Det finns flera intressanta varianter av ampersand, bland annat de som skapades av Ludovico Degli Arrighi, en renässansmästare inom gravyr och typografi, och Robert Granjon, en fransk typograf från 1500-talet.
Typsnittet Poetica från 1992, som bygger på det gamla Cancelleresca (en kalligrafisk skrift som använts i handeln sedan 1200-talet) och som skapats av Robert Slimbach för Adobe, innehåller 58 olika varianter av ampersand.
& i företagsidentiteter!
Ampersanden har blivit en ikon som används flitigt i logotyper och typografi. Det är ett vanligt typsnitt i logotyperna för flera välkända företag, inklusive det multinationella telekommunikationsföretaget AT&T. Märket består av en jordglob med blå och vita ränder, och företagsnamnet i sans serif-typsnitt. När det gäller konsumentprodukter har ampersanden använts av företaget M&M’s (Mars & Murrie Ltd), som tillverkar “färgade knappformade chokladbitar”, och av det berömda Head & Shoulders, ett amerikanskt företag som specialiserat sig på tillverkning av schampon mot mjäll. Det ägs av The Procter & Gamble Company (P&G) som i sin tur använder ampersanden i sin logotyp. Ett annat känt exempel är frisörkedjan Toni & Guy, som grundades av två bröder från Kampanien som flyttade till London på 1950-talet.
Inom konstområdet har Victoria and Albert Museum i London den kanske mest framgångsrika logotypen som innehåller &. Symbolen hjälper till att visuellt komplettera bokstaven A, och resultatet är harmoniskt. Kommunikationsbyrån & Walsh har också använt sig av ampersanden för att skapa sin identitet. I det här fallet har tecknet också funktionen att skapa en länk mellan företaget och kunden (client & Walsh). Förlaget Mondadori Electa, som specialiserat sig på konst- och designpublikationer, använder en variant av & för sitt varumärke.
Det finns också en stark ampersand-närvaro inom mode. Inom haute couture hittar vi det italienska lyxmärket Dolce & Gabbana och & Other Stories, ett företag som grundades av en liten grupp kreativa människor. Men symbolen är också populär inom “fast fashion”, t.ex. i logotyperna för H&M och Pull&Bear.
Det mest slående med ampersanden är hur mycket denna symbol alltid har varit närvarande i typografins och den grafiska designens historia, och hur den fortfarande är det idag. Det blev ursprungligen känt genom sin funktion som en förkortning som sparade värdefullt utrymme och är nu ett ikoniskt typsnitt som används i stor utsträckning inom alla sektorer och i så många typer av kommunikation.02